Att vara expert

Att delta i samhällets olika debattfora innebär att forskaren ikläder sig ytterligare en roll, den engagerade expertens. Att informera om forskning är viktigt då det ger människor insyn i en verksamhet de betalar för och ger samhället underlag för olika slags beslut. För forskaren är det då av stor vikt att klargöra vilket område han/hon är expert inom och vilka begränsningar som föreligger; att skilja mellan att förmedla sina kunskaper och att utforma rekommendationer; att vara ärlig vad gäller förekomsten av vetenskaplig pluralism; samt att undvika att uttala sig på områden där personliga eller professionella bindningar eller intressen föreligger.

Krav som ställs på offentlig verksamhet kan definieras utifrån skilda områdens reglering; Förvaltningslagen reglerar serviceskyldigheten gentemot medborgarna, högskolelagen anger att högskolor och universitet är skyldiga att samverka med det omgivande samhället och att informera om sin verksamhet, medan slutligen högskoleförordningen talar om samhällets rätt till utbildningsinformation.

Några vanliga fallgropar

Några fallgropar för forskaren som uttalar sig som expert och/eller i populärvetenskapliga sammanhang är 

• Att förenklingen av innehållet leder till att rön eller resultat förvanskas
• Att den egna insatsen framhålls på ett otillbörligt sätt
• Att andras berömvärda insatser tonas ned
• Att informationens nyhetsvärde leder till att de vanliga kraven på vetenskaplig prövning åsidosätts.

Även om den egna insatsen inte skall förstoras upp innehåller många yrkesetiska koder uppmaningar till att aktivt verka för den egna professionens ställning i vetenskapssamhället och i allmänhetens medvetande. Detta bör naturligtvis ske med gott omdöme. Varje forskare har förutom yrkeslojaliteten även en lojalitet mot vetenskapen i stort och mot allmänheten. Se vidare Europarådets "Resolution 1273 on Scientific Communication".

Några riktlinjer som ur olika aspekter utförligt tar upp just vetenskaparens publika roll är samlade till höger. En informell riktlinje för EU:s område är "Guidelines for scientists on communicating with the media". Genrellet kan sägas att fokus alltmer flyttas från att informera allmänheten till att skapa en dialog med intressenter och allmänhet, se vidare OECDs "Improving the dialogue with society on scientific issues".

Pressetik & yttrandefrihet

Deltagande i massmedia faller även under den s.k. pressetiken. I häftet "Spelregler för press, radio och TV", utgivet av massmediernas egna organisationer, klargörs dessa etiska regler. Bland publikationsregler kan nämnas krav på att nyheterna skall vara korrekta, att man ska vara försiktig med att framhäva personers ras, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet eller religiös åskådning om detta saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.Se även "Code of Ethics" av the Society of Professional Journalists. Det råder självfallet även för en forskare åsiktsfrihet och yttrandefrihet enligt regeringsformens 2 kap. respektive yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen.  

Senast uppdaterad: 2020-04-06